Fritid

Omvandlingen av det finska samhället i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet hade enstor inverkan på människors fritid. I Finland, särskilt i de största städerna, skapades nya typer av offentliga institutioner och företag som gjorde fritidsaktiviteter möjliga och tillgängliga för allt fler människor. Dessa reformer genomfördes både av privatpersoner och företag och av de olika organiserade samhällen som växte fram i allt snabbare takt i slutet av 1800-talet.

Den ekonomiska boomen under perioden gjorde att konsumtionen spelade en merintensiv roll i utformning av den urbana staden och den urbana identiteten.Fler människor och familjer som bodde i staden hade mer resurser till sittförfogande än tidigare. Den urbana över- och medelklassen hade också tid attspendera sina rikedomar, vilket bidrog till det ökade utbudet.

Moderniseringen av städerna var framför allt ett resultat av den borgerliga överklassen. Förmögna köpmän, fabriksägare och adelsmän som arbetade inom statsförvaltningen skapade en miljö för sig själva där de kunde förverkliga den europeiska borgarklassens ideal. Caféer, restauranger, stadsparker, konserthus, museer och olika andra offentliga fritidsanläggningar skapade en ny typ av stadskultur som eliten och medelklassen förväntades delta i.
‍
Det sysslolösa livet med alla dess bekvämligheter var ett fenomen för den övre och växande medelklassen, men fritid och kultur låg också inom räckhåll för ett ökande antal arbetarklassfamiljer. Det hårda arbetet kompletterades med möjligheter till fritid, och den expanderande stadskulturen återspeglades i arbetarklassens tidningar. I Sosialisti annonserade man till exempel om nöjen som anordnades av arbetarföreningen, olika konserter och teaterföreställningar, filmer, utflykter och tävlingar.

Vid sekelskiftet 1800 – 1900 var Åbo fortfarande en socialt och kulturellt uppdelad stad, där de sociala klassernas fritidsaktiviteter till stor del varsegregerade. Särskilt inom den svensktalande överklassen var de sociala gränserna tydliga och skarpa, även om det språk som talades inte utgjorde enogenomtränglig mur mellan de olika samhällena. Separeringen till de lägrekategorierna bibehölls dock.

Men samtidigt förenade de kulturella platserna och aktörerna i Åbo olika samhällsklasser under samma paraply och bröt därmed den borgerliga offentliga sfärens hegemoni. Både överklassens och arbetarklassens evenemang anordnades i brandkårens hus. I stadens enda teaterbyggnad, Åbo teaterhus, spelades svenska och finska pjäser i lika stor utsträckning, och publiken bestod av både fabriksarbetare och fabriksägare.

I Åbo byggdes vid sekelskiftet också en ny typ av offentligt utrymme, avsett att användas av alla medborgare. Flera stadsparker skapades i Åbo, där man inte bara kunde promenera och träffa människor, utan också utöva sport och spelaspel. Lika vanliga urbana tillgångar var de offentliga museerna och stadsbiblioteket i Åbo, vars kulturella funktion sågs som en viktig faktor för stadens medborgare.

Den nya urbana identiteten i den moderniserande staden representerades framför allt av restauranger och kaféer. De genomsyrade Åbo med europeisk stadskultur och fungerade som observationspunkter för det omgivande livet längs gatorna. Attsitta på ett kafé var inte längre förbehållet överklassen, och kaféer som varpopulära bland arbetarklassen började dyka upp i Åbo i slutet av 1800-talet. För många arbetarklassmänniskor var spenderandet en mer påtaglig verklighet,även om vissa ännu inte kunde föreställa sig att spendera de knappa pengar dehade på något som inte var en nödvändig frestelse.

Den mest framträdande konsumentprodukten under denna tid var dock biografen, som fick sitt genombrott under de första decennierna av 1900-talet. I Åbo inrättades ett stort antal biografer som kontinuerligt visade filmer för stadens invånare. Visningarna var korta och programmen upprepades flera gånger. Biljettpriserna var också överkomliga, vilket är anledningen till att filmerna snabbt blev populära bland olika samhällsklasser, och särskilt bland unga människor. Å andra sidan försvann destora offentliga baler som eliten föredrog nästan helt från Åbo under1900-talets början.

Det var bland de unga vuxna som en ny urban identitet och urban kultur anammades. I Åbo utgjorde 20–30-åringarna år 1910 nästan en femtedel av stadens totala befolkning, så det fanns gott om potentiella unga konsumenter i Åbo. Bland fritidsaktiviteterna var sport och film särskilt populärt bland ungdomar.

Konkurrensen om fritiden ökade vid sekelskiftet, då föreningar och sociala rörelser försåg människor med innehåll, påverkansarbete och evenemang. Arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, kvinnoföreningar och frivilliga brandkårer var också aktiva i Åbo, där de anordnade programkvällar, diskussioner, danser och andra sociala aktiviteter. Föreningarna organiserade vanligtvis evenemang i befintliga lokaler, men den frivilliga brandkåren och arbetarrörelsen beslöt att bygga egna lokaler för sina medlemmar. Att äga sitt eget utrymme gjorde att man kunde göra mer än att bara hyra ut utrymmet.

Vid sidan av de organisatoriska aktiviteterna var slutet av 1800-talet och framför allt början av 1900-talet en tid då sportaktiviteterna tog fart. I Åbo bildades flera klubbar som erbjöd friidrott, fotboll, tennis, brottning, segling och skidåkning. Småskaliga fritidsaktiviteter blev snabbt systematiska, med hjälp av den allmänna entusiasmen för idrott i Finland, byggandet av idrottsanläggningar och OS i Stockholm 1912, som inspirerade finländarna att börja idrotta.

Idrottsföreningar bildades av såväl borgerliga som arbetarkretsar. Många av sporterna var också baserade på både svensk- och finskspråkiga klubbar. Samma trend gällde förandra hobbyföreningar och sociala rörelser. Språk- och klassgränser var relevanta för uppbyggnaden av samhällen och identiteter. Samtidigt gjorde den sociala, kulturella och idrottsliga rörelsen också fritiden mer jämlik, eftersom allt fler människor hade möjlighet att ägna sig åt fritidsaktiviteter under sina dyrbara lediga stunder.

Populariteten av olika kulturella riter, sport och sociala aktiviteter ökade genom denutbredda läskunnigheten och moderniseringen av dagspressen. Nya tidningar ochtidskrifter föddes i stadig takt, och samtidigt ökade annonseringen. Det som tidigare handlade om rapportering ersattes av alltmer synlig reklam för konsumtionsvaror, tjänster och evenemang. Det moderna stadslivet pulserade på tidningarnas sidor och på de asfalterade gatorna.
‍
På 1910-talet började dock språk- och klasskonflikterna trappas upp och när Finland blev självständigt var gränserna synliga och tydliga. Situationen påverkade också den interna stämningen i Åbo och stadsbornas fritid, som ficken allvarligare ton. Den allmänna situationen hade redan försämrats i och med första världskrigets utbrott 1914, och senast inbördeskriget satte för en tidstopp för stadens glada fritids- och rekreationsliv. Sprickan mellan arbetarklassen och borgarklassen förblev öppen under en lång tid.